Min psykologilärare är så lik skosniffaren Dom Woganowski i Den Där Mary att jag hoppar till varje gång jag ser honom. Och någon skruv har han nog lös, eftersom han under gårdagens lektion - som skulle handla om sambandet mellan psykologi och stress - bestämde sig för att "hypnotisera oss till avslappning". Jajjemän, genom sin lugna, manande röst och suggestiva frågor skulle han få hela klassen att, i fantasin, återuppleva ett lyckligt ögonblick i sina liv och "relax and revitalize" oss så att det stod härliga till.

Dock misstänker jag att the joke, i denna redan bisarra situation, snarare was on me.

För vilket lyckligt ögonblick i mitt liv väljer jag? Vilken dags intryck, vilken stunds känsla i kroppen fokuserar jag på, enligt Woganowskis mässande instruktioner?

Den stund då jag, sju år gammal, äntligen fick hålla den lilla, mjuka kanin jag önskat mig så länge?

En perfekt seglats i Stockholms soliga skärgård?

Någon fantastiskt galen balkväll med vännerna i Studentstaden?

Nein. Näpp. Njet.

Den lyckliga stund jag förnimmer i all sin glorious härlighet är den dag, för cirkus två år sedan, då jag loggade in på www.jur.uu.se - och såg att jag fått mitt första AB på en juridiktenta.

Hjänrtvättad var ordet, sa Bull.