Encyklopedi de Joli: jazzdamp
Eftersom vi världsberömda språklingvistiker inte behöver hålla på med sådant tjafs som bokastavsordning har Encyklopedi de Joli (åtminstone provisoriskt, i väntan på att något av vikt skall hända mellan a och i) kommit till bokstaven J. Dess portalparagraf kommer, med stor sannorlikhet, att behandla det mycket välbekannta ordet jazzdamp.
Jazzdamp var det sinnestillstånd Joli upplevde då hon var på konsert igår. Hon hade vetat sedan länge att hon inte svärmar för jazz i samma utsträckning som många andra, utan tvärtom blev stressad av allt tutande, skramlande, slamrande, bingande och bångande (som dessutom sker i marschtakt). Men då
1) hon helst inte vill bli förskjuten av sin farfar
2) M och hans bäste vän (på besök från djupaste Sviiiitzerland) föreslog live-jazz på lagom murrig klubb downtown
tänkte hon att det ändå kunde vara värt ett försök. Till. Så de traskade dit, inhandlade obligatoriskt jag-är-himla-kulturell-och-svår-och-dricker-bara-rött, och satte sig ner för att lyssna.
De följande knappa 20 minuterna ägnade Joli åt att
- försöka njuta av musiken. Och misslyckas.
- försöka se ut som att hon njöt av musiken. Och misslyckas.
- få ont i öronen av trumpeten
- dricka en liter vatten
- småprata med Dumle, som också var där. Så mycket och länge att alla hyschade.
- försöka förstå när en sång börjar och när nästa slutar. Och misslyckas.
- tänka ut vad hon ska laga för mat. Hela veckan. Och nästa.
- räkna alla närvarande i lokalen (47st)
- stirra in i M:s nacke så länge och intensivt att hon upptäckte att han har en liten tofs hår som är längre än resten. Strax ovanför höger öra, närmare bestämt.
- fundera på vad hon drömt igår natt. Och natten innan dess. och hela veckan innan dess.
- få ont i öronen av trummorna
- vicka på tårna¨
- placera om samtliga föremål på bordet de satt vid
- undertrycka flyktreflexer, åtminstone 10 gånger om.
Summa summarum var hon fruktansvärt uttråkad, samtidigt som hennes stackars öron, hjärna och hjärta höll på att balla ur av stress; hon kände sig som en råtta i bur och ville klättra på väggarna, hoppa upp och ner, vad som helst för att slippa sitta still och med spelad kännarmin liksom nicka uppskattande till detta skrän; hon var jagad; hon var stressad; hon pallade inte en minut till; hon hade fått jazzdamp.
Så hon gick hem.