De senaste två dagarna har varit så skruvade att de inte kan sammanfattas med annat än följande flashbacks:

- Lördag klockan 16:03, på poolparty hos Lilla Linan, en bekants bekant

(s bekants bekant... Fattar fortfarande inte hur och varför vi hamnade där):

Står i Linans garage och tittar med skräckblandad förtjusning på den spontana photoshoot (racing-tema) hon och några lättklädda vänner anordnat. Hög som ett hus klättrar Lilla Linan, iförd tom blick, seglarmössa och dagens tredje bikiniombyte upp på sin makes sportbil för att åma  sig i eftermiddagssolen. Porr före middagen? Inga problem!

-Lördag klockan 16: 49, kvar hos Lilla Linan:

Klättrar dyngsur upp ur Linans pool och möter Skånes apflabbande ansikte.
(Note to self: Börja inte skojbråka med adrenalinstinna amerikaner. Och framförallt inte med dem vars badbyxor kan visa sig vara ovanligt fula varianter på vanliga shorts. Innehållande mobiler. Som inte mår bra av poolvatten.)

-Lördag klockan 18:45, har av oklar anledning fortfarande inte lämnat Linans hus:

Linan, som redan glömt vem jag är och vad jag gör i hennes hus - men ändå är lallande lycklig över min närvaro - har just snappat upp att jag kommer från Lidingö. Halvnaken, dyngsur och med slokande blonda tofsar står hon mitt i vardagsrummet, under kristallkronan, och börjar liksom skrik-nynna på vad jag tror ska föreställa en gammal Niklas Strömstedt-låt:

NaaaaaLiiiiiidingöööhBahhhhRaaaaKnaaaaaaFågeelKördeÖvvvvewrDenFnäääääPaaaaRaaaKaDööödBekraaaavaDenGnaaaahMyyhFnaaahhh

Det tar aldrig slut och för att inte vara alltför oartig mot hennes svärföräldrar, som också står där, lika hjälplösa som jag, bara ler och backar jag. Ler och backar.

-Lördag klockan 23:59, i en annan bekants bekants hus. Denna gång ett mysigt sådant, tillhörande amerikansk helylletjej:

Står mitt i ett proppfullt kök. Alla pratar, skrattar och skriker så att luften surrar. En av gästerna, ungefär lika oinbjuden som vi andra, är ledamot i Jobbets styrelse. Och advokat. På dagarna iallafall. På nätterna tycks han dock förvandlas till spontankleptoman: Ivrigt påhejad av ytterligare en Styrelseledamot samt en fnissig Toker norpar han nämligen en Jäger ur Helylles frys och gömmer den bakom min rygg. Flaskan når både Toker och styrelseduon innan den - under en ivrig, viskande diskussion om huruvida nivåskillnaden kommer att märkas som kastar mig cirka 8 år tillbaks i tiden -  smugglas tillbaks in i frysen.

- Lördag klockan 01:05, på Helylles terras:

Tittar slött på den tyske biologidoktorand som med brinnande iver förklarar för mig varför det är så oerhört mycket svårare att "publiceras" (vad det är har jag inte orkat fråga) i USA än i Europa. Jag nickar och hummar ett "Achso" där det kanske (eller kanske inte? Vem bryr sig) passar, men kan bara tänka på faktumet att M inte svarat i telefonen de senaste tre timmarna, trots att jag ska sova där. Sur. Trött. Less.

- Söndag klockan 12:01, i min egen lägenhet:

Öppnar dörren och ser M, som tappat bort sin telefon i taxin på väg hem efter krogbesök med bästa vännerna igår. Tror dock att det hade varit smart av honom att skippa de där sista 5-6 ölen, för på bara ett halvt dygn har hans poizon oakch blivit ihärdigare än den tyske biologistudenten: Hans ben, mage och rygg är täckta med eksem, blåsor och utslag i alla tänkbara färger, former och storlekar, och det rinner var från hans ben, som är så svullna att han knappt kan stödja på dem. Jag måste bita mig i läppen för att inte börja gråta. Han ser ut som elefantmannen.

- Söndag klockan 12:05- 00:00, i min egen lägenhet:

Vård av sjuk pojke