Inte ens min vanliga nervmedicin ( timmar av zombieartat slösurfande) har lyckats ta död på tidigare nämnda ilska över amerikanska bankens ockeravgifter, och jag undrar så sakta varför jag blir så upprörd över 175 dollar? Inget människoliv har spillts, ozonskiktet är inte tunnare än vanligt, inga djur kom till skada och Tyskland finns kvar... Vad finns det då att gnälla över?

Misstänker dock att det beror på att 175 dollares mindre också innebär att jag är 175 små steg längre ifrån Drömmen, drömmen om en dollarbonanza-dator. Sedan några år tillbaka bokstavligen släpar jag nämligen runt på ett fornminne till bärbar dator:  50 x 35 cm, fyra kilogramm, 800 varianter på virus, passar inte i någon annan bäranordning än sportväska modell hockeytrunk... En medelstor flodhäst är smidigare, snabbare, och framförallt snyggare.   

Men, lågdollar-dillig som man blir här borta (5,80 igår!) beslutade jag mig häromdagen för att investera i en sprillans ny Mac. Fonder såldes, överföringar till amerikanska kontot förbereddes och jag mös ända in i min kapitalistiska lilla själ, fram tills att jag loggade in på amerikanska banken och såg - Förlusten. Och liksom kände hur köplusten bara pös ut ur öronen på mig.

Nåja, det verkar inte som att gänget på Apple gråter över sin uteblivna kund. Tvärtom levererar Mr. Guldkalv a.k.a. Steve Jobs årets iskalla understatement i denna artikel.

Tror att jag ska börja köra med den också, när det närmar sig:

- Joli, hur känns att på en och samma dag ha löst cancerns gåta, Israel-Palestinkonflikten OCH problemet att en ny strumpa tycks försvinna varje gång man tvättar?

- Jaaa, kära du, jag känner mig... Förtjust.