Då jag numera kan höra José Gonzalez spela "Heartbeats" utan att tänka på Juristen och hamna i någon slags apförbannad-men-ändå-lite-ledsen-zone blev jag väldans glad när Maggan berättade att just Gonzalez skulle uppträda i SD ikväll.

Förbandet hette Mia, och var en söt hippieflicka med ovanligt vacker röst. Dock tämligen pretentiös, på gränsen till kitschig ("This is a song about relationship. On all levels."), och släpandes på någon slags musiklåda till instrument som jag aldrig sett förut.

Så dök mr. Gonzalez himself upp på scenen, och han var banne mig rätt foxy. Såg ut lite som en judisk Matthew Fox, fast blyg. Och klädd som Napoleon Dynamite.

Själva konserten var sjukt bra, sjukt fin och såg ut ungefär såhär.