Om man vill vara snäll kan man säga att jag är härligt spontan. Vill man vara mindre snäll, eller snarare ärlig, bör man istället beskriva det som att jag oftast bara hoppar på grejer, och varken funderar på om det är en bra idé eller konsekvenserna härav. Åtminstone inte förrän i efterhand.

Tyvärr innebär detta inte på något sätt att jag är en kool adrenalinjunkie som säger "danger is my middle name" innan jag hoppar bungyjump över Anderna. Min bristande impulskontroll kickar snarare in i fåniga situationer á "Visst kan man fixa Vodka-ånga i bastun. Bara att hälla rätt ur flaskan på aggregatet. I think." eller "Det spelar väl ingen roll att de är bästa vänner? Man kan väl ändå hångla med båda?"

Korkade "kör bara kör" is my middlename, så att säga.

Att denna egenskap inte delas av alla blev t.ex. tydligt den gång då mr. Big, sådär i förbifarten, nämnde något om att "tänka efter före". Jag stoppade hela hans berättelse för att, med full bestämdhet, hävda att detta begrepp inte existerar ("Hör du inte vad du säger: Att tänka efter - före! Det är ju helt omöjligt, ens om man skulle vilja!") varpå han - på sitt typiska, lugna übervettiga Big-sätt - förklarade att han alltid försökte se konsekvenserna av sitt handlande innan han faktiskt handlade. Well good for you.

Hittills har jag dock (även i de mest korkade självförvållade siuationer) alltid landat på alla fyra, med intet annat än lite meck och slösad tid på förlustsidan.

Och just tid, som kunde ha lagts på något klart vettigare, var uppenbarligen något jag fullkomligt strödde omkring mig för några veckor sedan, då jag och Cynika spenderade en hel Fredagkväll i Conrads studio.

Jo, du läste rätt: Conrad.

Som om detta horribla förnamn inte är illavarslande nog, kan jag avslöja att ursprunget till hela historien är ett tips Cynika fått från ingen mindre än, häpp, miss Nevada. Märkligt men sant - Cynika är roomie med the ruling miss Nevada, i egen hög person. Och mina fördomar mot beeeaaaauty-queens har åtminstone fördubblats, jag vågar mig nästan på ett tredubblats, sedan jag mötte kvinnan i fråga. Hon är ett fån. Trevlig - men ett fån.

Det skulle ta hela natten att skriva om alla korkade saker hon ägnar sig åt för att bibehålla denna högst tvivelaktiga titel, men som smakprov kan nämnas att hon tre veckor i rad betalat  $800 för smärtsamma laser-behandlingar som ska "remove skin imperfections that have not yet occured". Vi tar det igen: remove skin imperfections that have not yet occured - människan betalar alltså 5000 spänn (per gång!) för att bränna sin hud sönder och samman, i en jakt på skönhetsfel som inte ens existerar än. Snark.

Men om hon är korkad måste vi - som tog hennes råd - varit ännu dummare. Det hela började nämligen med att miss Nevada berättade för Cynika om någon ooootroligt trevlig fotograf (här kommer alltså herr Conrad in i bilden) som tagit bilder på henne inför hennes tävlingar - gratis. Han hade bara fotat i något år och behövde modeller. Modeller mot bilder - inga konstigheter, bara bilder. Miss Nevada undrade därför om Cynika (som jobbat som modell) och någon kompis skulle vilja ha några bilder. Inga konstigheter - bara sjyssta bilder.

Sagt och gjort, Cynika drog med mig på själva plåtningen, som var fullkomligt normal (läs: inget naket. Tvärtom, massa kläder. Hundra ombyten. Tusen miljarder bilder) men tog huuundra jävla år. Vi var i Conrads källare i säkert fyra timmar, och var glada över att vi åtminstone skulle få koola bilder för besväret.

Så idag, efter en dryg månads väntan, damp själva resultatet ner i mailboxen. Och det stavas k-a-t-a-s-t-r-o-f.

Av de tusen miljarders miljoners bilder som Conny-boy tog av oss har han valt ut två var, som inte bara är tekniskt usla (man ser t.ex. bara halva mitt ansikte...?) utan också photo-shoppade till total oigenkännlighet, i ett brungult, liksom dimmigt, fluffigt, lite små-porrigt ljus.

Vi ser således ut som två små rådjur, med fullkomligt flawless hud och shiny hår, men som fastnat i en tidskapsel och kastats tillbaks till tidigt 80-tal.

Allt som allt stinker bilderna billig amatörfotograf. Billig 80tals - amatörfotograf.

Om det inte vore för att jag skäms så fruktansvärt över mitt eget bristande omdöme hade jag lagt ut dem till allmänt hån och beskådande. Men I can´t do it - inte ens för (den bristande) konstens skull.