I mina beskrivningar av Jobbet har jag hittills aldrig producerat annat än, ja, gnäll på denna blogg. 

För att motverka denna trend och för att peppa mig själv ("Det är inte dumt att lägga 20 obetalda timmar i veckan på något som gör mig vansinnig, det är inte...") tänker jag berätta om dagens Eventmöte som, tro det eller ej, var en snudd på upplyftande tilldragelse:

I vad som kallas "samarbete med" ett antal andra organisationer (men egentligen inte består av annat än pajkastning och bristande kommunikation) skall jobbet anordna ett gigantiskt business /cooperation/networking/valfri corporatebullshitklyscha - event för svenska och amerikanska företag inom olika industrier.

Vi kan, för enkelhetens skull, kalla det Eventet.

Eventet skall gå av stapeln om några få veckor, men fastän det varit planerat sedan månader, om inte år, tillbaka har det varit så mycket meck hit och dit att jag inte varit säker på om det kommer att bli av. Men häromdagen fick vi bekräftat att det stackars skeppet ännu flyter, i och med att  vår chef kallade mig och Humle till dagens möte på UCSD.

UCSD är en av San Diegos mest ansedda - om inte det mest ansedda - universitet, och de är kända för sin forskning inom allt från stamceller till havsbotten. Relativt creddigt, helt enkelt, åtminstone inom samtliga nördvetenskaper. 

Hursomhelst skall en del av Eventet, den som involverar företag inom IT och Telecom, gå av stapeln på UCSD. Och jag och Humle - som hittills haft billiga ursäkter för att slippa allt som ens påminner om Eventet och dess existens - har blivit tillförordnade att hjälpa till med just detta. Därav mötet.

Och därav make-overn: Då ingen av våra chefer någonsin sätter sin fot på kontoret brukar både Humle och jag nämligen dyka upp iförda utstyrslar och (lack of) sminkning som varierar mellan sjavig och sju svåra år. Men små ögontjänare som vi är hade båda, mötet till ära, lyckats kränga på oss något som liknande business attire. Detta visade sig såklart vara fullkomligt onödigt, eftersom övriga deltagare bestod av 2 gånger datanördar, 2 gånger mesig asiatisk kvinna, lite övrigt löst folk samt 2 gånger Jobbet-styrelsemedlem, som vanligt iklädda Kostymen Gud Glömde.

Men trots att Humles och min spetskompetens kommer bestå i att
1: få folk att skriva sitt namn på ett papper
2: servera kaffe
3:peka med hela handen på en skylt
var det faktiskt rätt kul att vara med på mötet.

Jag har nämligen börjat inse att vissa av de här gubbarna, hur avdankade de än kan verka, en gång i tiden jobbat med rätt koola saker. Exempel:

En gladlynt 60-taggare med nästan onaturligt buskiga ögonbryn och ett aldrig sinande förråd av oneliners tar upp och börjar flippra med sin mobil med den där "Vad hette det sa du? Essemäss?"-minen som bara en man i övre medelåldern kan producera. Rätt paradoxalt med tanke på att han varit CEO för Ericsson.

En gnällig smålänning som inte bara är torr som ett fnöske utan också så lik Ingvar Kamprad att jag måste blinka minst tre gånger varje gång jag ser honom, spankulerar omkring på UCSD och pillar på all utrustning han kan hitta. Han mumlar något om "valuta för pengarna", vilket kan bero på att hans företag skänkt cirkus 50 miljoner forskningsdollar till skolan.

So, väl medveten om att detta är ett skolboksexempel på självsuggestion, och att jag ägnade halva mötet åt att diskutera antal bord och stolar som behövs till buffén (andra halvan gick åt till att leka krukväxt) känner jag mig, allt som allt, nöjd med dagens insats.

Nu ska jag gå och öva på min framtida dunderkarriär inom Telecom. Genom att koka kaffe.