Med risk för att verka lite schizofren ("No, no, no" ekar Woganowskis röst i mitt öra. "I don´t know how many times I have to tell people this: having multiple personalities is called a dissociative identity disorder, not schizophrenia!". Whatever, mr. Skosniffare.) gällande Jobbet måste jag bara få gnälla lite mer. En gång till. Bara en.

Here it goes:

Vår medlemstidning, om den blir av och tryckt och allt det där, skall innehålla minst sju artiklar, alla kopplade till verksamheten på Jobbet. Och eftersom jag och Humle (min sjukt gulliga arbetskamrat. Icke att förväxla med hennes lika trevliga siamesiska tvilling / kombo / kompis, Dumle) inte, ja, gör så himla mycket, utan mest försöker hålla det sjunkande skeppet flytande, skapa ordning i kaoset osv, har det förelegat viss idétorka inför detta nummer. Vi försökte outsorce:a stora delar av jobbet på övriga Marketing managers, andra personer i kontorslokalen (a.k.a. stab Drulfen) eller, ja, vem som helst faktiskt. Tyvärr var det bara en vänlig själ, ur stab Drulfen, som took one for the team. Så kvar att författa är fortfarande cirkus sex artiklar. Pust.

Men, till saken:

Jag bestämde mig för att skriva om en organisation vi försöker få att samarbeta med Jobbet. (Vilket dock kan bli svårt, eftersom Jobbet vid tidigare kooperationer inte fått mer än en resp. fyra av våra medlemmar att pallra sig till eventen i fråga. Medan Organisationen fick ditt sisådär 200. Pinsamt.).
Men eftersom
1: Organisationen inte  har särskilt mycket att göra med vår verksamhet
2: Jag egentligen inte vet något om Organisationen, jag har bara träffat deras knubbige, sjukt engagerade representant över ett mycket märkligt smoothie (!)-möte
tror jag att artikeln kommer bli rätt meningslös, och har skjutit upp skrivandet av densamma ungefär hur länge som helst.

Ikväll, nu, var det så äntligen dags att ta sig i skinnet. För att få lite inspiration (samt snålvärma inför kvällens stundande Taco Tuesday i Pacific Beach) öppnade jag en flaska rött. Dock har jag ju (till Taxis stora nöje) aldrig lärt mig den ack så överskattade touch-metoden utan kör "pekfingervalsen" (läs: hackar fram alla mina texter med pekfingret) vilket gör att jag skriver relativt långamt. Vilket, i sin tur, ledde till att jag har hunnit pimpla i mig hela flaskan. 

Detta fick vidare till följd att min första text om Organisationen blev fullkomligt lovprisande, på gränsen till gråtmild av stolthet och lycka.

Arkiv; nytt dokument.

Nu är jag så trött på att bolla med samma ointressanta fakta om Organisationen (" 400 medlemmar. Grundades 1990. Syfte: att öka förståelsen mellan".... Snark.) att jag på fullaste allvar funderar på att köra Copy + Paste från deras hemsida, köra sten sax påse med mig själv om vilken mening som skall komma i vilken ordning, och sticka och dricka sötsliskiga Margaritas snabbare än du hinner säga "skrivkramp".

Får man göra så?