Mera post.

Denna gång från Ashurst - ännu en av dessa vääälrenommerade advokatbyråer i hufvudstaden som mottagit tiggarbrev om sommarjobb från, just det, moi.
 
Och ingen får väl dåndimpen av att även As(s)hurst "tyvärr gått vidare med andra sökanden".
 
Tack - men nej tack, liksom.

Fast det riktigt sorgliga är att jag inte ens blir besviken längre. 

De senaste årens sommarjobbssökande har nämligen varit en sådan Golgata av förnedring att jag utvecklat ett fullkomligt osunt Ferdinand-förhållande* till allt vad advokatbyråer heter. 

Så i dagsläget blir jag lika lycklig över ett refuseringsbrev från en byrå, som jag blev när tuffaste killen i klassen drog mig i håret i fyran: Det må inte vara precis vad jag hoppats på, faktiskt inte ens i närheten, men de - the untouchables- erkänner åtminstone min existens.

Vilken ära.

(* Matadoren:  "slåå mig, sparka på mig, bara du gööör nånting")