Gick långpromenad i solskenet med H och Moe, den brattiga lilla hundvalp jag passat hela helgen. Jag och H förfasade oss som vanligt över jänkarnas obegränsade smaklöshet, och utbytte -lika traditionsenligt- de senaste idiotier vi snappat upp här i San Diego.

H vann dumhetsduellen med följande historia:

Ridå. Sen kväll, H är på en bar någonstans i downtown och försöker hålla igång ett samtal med en relativt ointressant amerikanska. Som så många andra SoCal-bor börjar hon mala om växthuseffekten, och hur himlarns tråkigt det är att den, ja, existerar. (Måttligt unik tanke, och ändå tycks alla känna ett behov av att understryka just detta i både tal och onödiga ställningstaganden. Nåja.) Så plötsligt hasplar hon ur sig något i stil med att "Ja, och allra tråkigast är ju att folk inte ens vet varför den uppstått"

H, som naturligtvis undrar hur en trött 29-taggare från La Mesa kan sitta inne på info som världens forskarelit inte listat ut, ber henne utveckla sitt resonemang. Samtalet skall ha lydit ungefär som följer:

Amerika: - Det fattar man ju, att det måste vara alla kryssningsskepp.
H: - Eh, hur menar du då?
Amerika: -  Har du inte sett filmen Titanic?
H: - Jo. Vad har den med växthuseffekten att göra?
Amerika: - Jamen där är ju liksom beviset. Inte nog med att båtarna bolmar ut tusentals kilo ånga dagarna i ända, de kör in i isbergen också! Så att de lossnar. Och flyter omkring.


Nu kvarstår bara frågan: Vem, oh vem, missade att föra in denna knivskarpa teori i Kyoto-protokollet?