Som tidigare nämnts är Jobbets inriktning något motsägelsefull, för att inte säga rent schizofren. Och idag, under Eventets dag 1 av 4, har en brand new paradox uppstått: De ofrivilliga volontärerna.

För att få alla företag som ska matchas ihopmatchade och alla trötta Deloit-godisar som ska delas ut utdelade, behövs nämligen fotfolk. Människor, antagligen studenter, som är dumma nog att utan betalning eller någon form av credd röja, peka, plocka, skriva skyltar o.s.v. i all evighet amen. 

Jag och Humle hade för några veckor sedan fått i uppdrag av Styrelsen att vaska fram just sådana små peasants. Och eftersom vi, naturally, var måttligt sugna på att utföra sådana tämligen oglamourösa uppgifter hade vi en - i våra egna ögon - briljant plan:  Att värva utbytesstudenter. I mängder.

Sagt och gjort, vi skickade ut en riktigt flashig inbjudan till alla utbytesstudenter på tre olika universitet i SD (sammanlagt mer än 2000 pers), inhandlade en lagom flådig buffé samt närmare 10 flaskor skumpa. Och ägnade oss därefter mest åt att planera hur vi skulle styra vår armé av mesiga indier. Jag vet inte i vilken riktning Humles tankar gick, men min vision låg nog någonstans runt Tyler Durdens ledarstil. Den kändes sådär lagom avslappnad, och ändå on top of things. (Come to me, Space Monkeys!)

Dock blev själva "recruting eventet" (vad är en Jobbet-händelse utan tillhörande corporate bullshit-floskel?) en tilldragelse som säkert är skojig om tio år, men bara är sjukt jävla pinsam just nu: Det kom inga 2000 indier. Inte ens 200. Istället dök följande tre (TRE!) personer upp:

- En rejäl mexikanare, som faktiskt verkade uppriktigt intresserad. Ända tills vår unique networking opportunity- bubbla spräcktes av hans skrämmande realistiska fråga: "But, if I only hang in peoples jackets, how will I be able to talk about future chances of emplyoment?". Busted.

- Hans mycket blyga, ständigt leende, kvinnliga japanska bihang. Som var helt ointresserad av Eventet, men mycket intresserad av mexikanaren.

- En fruktansvärt märklig tysk, som inte bara hade den största pormask jag någonsin sett i mitt liv (preciiiis vid läppen, så att jag var en sekund från att tipsa honom om att borsta bort smulan...) utan också snyltade i sig så många glas bubbel att han inte bara var aprak, utan också relativt odräglig, vid kvällens slut.

Och som om denna crew inte var besvikelse nog, ville de inte ens vara med och jobba sen när det var dags att ringa in våra små offer. Så där stod jag idag, tillsammans med Greven och Toker. Helt utan armé och helt utan stolthet, iförd de jävla burkor till t-shirts som Jobbet låtit trycka upp, och hasade mig från den ena meningslösa uppgiften till den andra.

(Jag har för mig att Humles spetskompetens ligger inom ballonguppblåsning. Själv har jag nischat mig på pappersklippning)

Arbtetsveckan har bara börjat för årets ofrivilligaste volontärer.